Tråkig.

Den här bloggen är så jäkla tråkig så jag flyttar till http://jennynne.blogspot.com.


Herrå!

Mitt nya jobb.

I tisdags var det dags för mig att byta jobb för första gången sen maj 2003 när jag klev innanför dörrarna på Gude. Den första person jag möter i dörren var den jag skulle observera. Vi hade en trevlig morgon men den tog slut innan den började. Vem jobbar egentligen mellan 7och 10. Jo, de inom LSS uppenbarligen. Jag blev mer förtjust i turerna från 13-14 till 20 eller 21. Barnen är roliga, intressanta och listiga kan man väl sammanfatta dem som. Tipsen jag får av de andra i personalen är att inte låta dem köra över mig totalt. Man måste tydligen visa tidigt att man menar allvar med en uppmaning. Det som jag har allra svårast för är att arbetssättet nästan helt går emot det vi haft på Gude. Samarbete får inte ske över barnens rutiner. Man har sitt barn och ingen annan. Man får inte hjälpa barnet utan endast hänvisa till dennes personal. Jag har tabbat mig flera gånger, men det är tydligen vanligt. Det som jag har svårt för också är kontakt. Oftast vill de varken ha kroppskontakt eller småprat. Tanterna älskar ju sånt, man mår ju bra av det. Min tjej jag hade idag ville inte ens att jag stod bredvid henne. Tonåringar liksom :D Vi hade en vanlig fredagskväll med chips, ostbågar, läsk och popcorn. Jag har fått låna en bok av chefen som heter Omsorg utan våld som handlar om hur man bemöter barn med autism. Jag har redan läst de första 100 sidorna, det är väldigt intressant. Bland annat så berättar författaren som är journalist hur hennes två (!) autistiska pojkar med epilepsi, autism, tvångssyndrom och diverse andra diagnoser, behandlats inom den kommunala vården. Jag läser det med en gnutta kritik. Under de första 50 sidorna vill jag bara gråta. Det är verkligen en tragisk berättelse om psykisk misshandel. Dock, under de kommande 50 börjar jag tvivla på allt. Ingen, bland 20-30 (?) assistenter verkar kunna hantera hennes gossar och hon skäller ut folk på löpande band efter noter. De sista 150 ska bli väldigt intressant att läsa. Jag återkommer om det.

Idag har jag haft hel förmiddag med min stora bebis och min hund. Det är det bästa med schemat, Milla har det bra. Vi sover inte så länge dock, det gillar Milla inte. Idag var det rekord, ända till 7:20. Vanligtvis släpar kotten upp mamman vid 5-6. Jag vill många gånger intala mig att det är värt det. Hon berättar att "Dora håller hund". Hon är så klok, så verbal. Hon pratar mycket med TV:n, speciellt Dora. Mamman ligger bara o "MMMMmmm!:ar". Jag är glad för varje dag som jag har en frisk unge. Överlycklig över att hon är så tydlig och tidig i sitt språk. Vi förstår varandra, hon berättar och jag svarar. Hon berättar igen, samma sak o jag svarar. Igen och igen. Någon är ledsen, någon är glad, någon sitter, någon ligger. Alltid är det någon som gör något i en tre-ords-mening så man måste öva på det. Helt otroligt.

Jag har sovmorgon i morgon. Vi ska gå ut och äta på kvällen, det ser jag fram emot :)

Flyttad blogg?!

Jodå! I förra veckan skulle jag skriva ett nytt inlägg, det första på ungefär ett halvår men då var det flyttdags för min blogg så det blev inget. Jag tänkte att jag under en halvtimme skulle summera det sista halvåret av vårt liv. Öh. Vi får väl se. Enligt säkra källor så flyttades de flesta bloggar för flera månader sedan men som sagt, jag har inte rört bloggen sen den 13:e mars :D

De flesta följer ju min bilddagbok så de vet ungefär vad som händer. Ungen är 18 månader, pratar 2- och 3-ordsmeningar, förklarar, lyssnar och utvecklas. Hon har börjat på avdelningen Baloo på förskolan Björnstugan i Surahammar. Det verkar passa henne bra. Hon gråter ibland när vi lämnar henne men hon gråter nästan A L L T I D när vi hämtar henne. Antagligen för att hon kommer på att hon inte varit hemma, eller har någon en bra idé om varför? Jag är ialla fall helt övertygad om att hon trivs och vill vara på dagis. Hon är inte så ofta där, det kanske är det. Jag försöker passa på att jobba kväll och helger, mestadels för att det inte blir så långa dagar då. Denna vecka för att ta ett exempel, blir det måndag, torsdag och fredag. Det är lagom, om man kan ordna det så. Annars hänger vi på öppna förskolan, på någon djurpark eller hemma i vårt fina hus.

På tal om huset så renoveras det för fullt. Det går bra med renoveringen. Jag minns knappt hur det är att tvaga sig hemma faktiskt. Nu har vi hållt på med badrummet i ungefär 4,5 månader. Det är väl lagom?! :D Ikväll har jag kladdat på lager nummer tre av fuktspärren. Det är en härligt turkos lättrinnande gegga som ska pressas in på de betongklädda väggarna. Det är nya regler och nya försäkringskrav. Det är bara att följa. Denna vecka ska sammanlagt ungefär 12 ytterligare strykningar (ungefär 38 kvm/strykning) göras. Vi gör en på eftermiddagen och en på kvällen. Det är bara att räkna dagar. Sen, mina vänner är det bara kaklingen kvar och sedan inmontering av porslin, kommod, spegel och blandare. Bara. Jag hoppas att jag kommer att se tillbaka på renoveringen med ljusa minnen, ibland är det drygt att inte kunna ta en dusch när man vill men oftast så går det bra att planera in ett besök på jobbet, hos Rudgårds eller hos Vidmans. Det ska bli innerligt skönt att bli av med alla kartonger, skräp, spån, grus och skit som kommer med renoveringen. Det har blivit relativt billigt hittills ialla fall. Vi håller oss inom ramarna för vår budget, då är det värt att låta det dra ut på tiden :D

Något som INTE blivit billigt är vår nya bil som vi införskaffat. Den 13 juli åkte vi till Fagersta och hämtade vår Saab 9-5 med schyssta fälgar och utmärkt med utrymme. Glädjen varade i ungefär 40 timmar för på tisdagsmorgonen hackade motorn så vi trodde att den skulle hoppa ur bilen. Resultatet blev 33 000 spänn och 34 (!) manstimmar på E.M.E. bilservice (som vi för övrigt INTE rekommenderar till någon som helst) innan vi kunde köra bilen igen. Det drog ut på tiden, ingen visste något och ingen visste varför. Till slut fick vi chocken utan att vid NÅGOT tillfälle fått en prisuppgift trots att vi bett om det. Nåväl, sparkontot är rensat men vi är glada ialla fall! Nu har billarmet börjat att strula men vi är glada ialla fall. Försöker vi kränga en svart 9-5 till dig så nappa inte. Då är vi antagligen desperata.

Vår härliga sommar har bestått av Danmarksresa, flera besök på Kolmården, Eskilstuna Zoo och shoppingcenter av olika slag. Vi lyckades pricka in vår resa tillsammans med Vidmänningarna precis över den vecka där solen sken. Vi hade mellan 25 och 30 grader hela veckan och sprang mellan solstolarna och poolen. Givetvis besökte vi Legoland också, det var verkligen en upplevelse. Markus har varit pappaledig och började arbeta 1 september igen. Han har nog redan tröttnat :D Det är verkligen en helt annan värld att vara hemma med sitt barn. Att få det fulla ansvaret i 24 timmar/dygn istället för de timmarna efter jobbet. Det blev verkligen de två och jag blev bortsorterad ganska snabbt. Fortfarande är det pappa som gäller när hon gör illa sig eller när man hämtar på dagis. Hon ser snabbt förbi mig och säger: "-Pappa?" "-Pappa är på jobbet men Milla är i bilen." svarar jag pedagogiskt :D Hon blir glad. "Bila" är bäst, även om hon ska banka lite på den stackars jycken ibland. Milla mår jättebra. Hon har börjat bli lite stursk ibland, trotsar och springer i förväg med teflonöron när man ropar. Vi har fått börja ha koppel på henne så ett nytt flexi har inhandlats. Jag är egentligen nöjd över utvecklingen trots att det är mer hårslit. Träningen får väl komma i andra hand, huvudsaken är att hon mår bra. "Bila", förresten. Jag vet inte varför hon säger "Bila". Hon kan säga M utan problem. Vi går hem från dagis. Hon vill inte åka vagn längre. Hennes små ben knatar på och hon skrattar när hon springer förbi Milla. Hemma tittar vi på Bamse eller Pingu. Bamse är bäst och medan hon tittar på Bamse kan jag laga mat eller pyssla med något annat. Det har plötsligt blivit lättare att göra saker utan att ha en onöjd bebis. Hon reder sig. Jag kan inreda mitt hus, mitt älskade hus. Det finns många gånger jag hatar riksväg 66 på väg hem från jobbet men på uppfarten till huset minns jag varför vi bor i Sura. Jag har ett HUS. Ett stort hus med många rum, skrymslen och det finns plats för allt. Jag kan lagra skit från vind till källare och vi behöver nog aldrig flytta pga platsbrist. Det är stora tjocka dörrar och udda handtag i alla rum men det skiter jag i. Det är coolt. Vi inreder Mandys rum för tillfället och hon har fått en ny säng. Hon sover fortfarande hos oss och det får hon göra tills hon själv inte vill längre. Jag sover bra, pappan sover bra och bebin sover bra. På tal om att sova; det ska göras nu.

Godnatt!


Ja, den där festen ja..

Det var som vanligt jättetrevligt att träffa Lovisa. Vi sa hejdå till Johanna som störtade iväg nästan direkt till festen för att förbereda. Lovisa och jag satt o pratade lite old times i ett par timmar innan vi tog en röd buss till KTH. Även där var det jättetrevligt, bl.a. en gammal klasskompis från gymnasiet dök upp. Han doktorerade visst.. o matematisk fysik, det lät avancerat :D Vi blev gladare och gladare trots att jag höll igen på ölen faktiskt. Klockan 00.00 var jag så jäkla trött så jag höll på att trilla av pinn. Då hade jag druckit TRE (3) hela starköl och var ganska fnissig. Lovisa skyndade till sista pendeln och jag tog en röd buss tillbaka till Kungsholmen. Johanna? Ja, hon dök upp framåt 05.00, trött och sur på folk som inte städade :D Det mina vänner, är från min sida fylleri på riktig amatörnivå. Jag var mest nöjd över att få sova 8 timmar i sträck och att få vakna och bara bry mig om mig, mig och mig.

Dagen efter käkade vi frukost och vid 15.00-tiden vinkade jag adjö och åkte till Engla i Täby. Hon blev JÄTTEglad över att se mig men man såg att det inte riktigt gick ihop i lilla jack russelhjärnan. Hon checkade matte och husse flera gånger och ville inte bli upplyft av mig alls. När jag skulle gå så var det maximalt snurrigt. Hon blev ännu gladare av att husse ropade in henne i deras bil när jag satte mig i min. Det var nog en konstig dag i en liten russels liv. Hon såg ut att må toppen som vanligt men jag noterade faktiskt att hon fått lite gråvita hårstrån på ögonbrynen. Hon var dessutom rätt biffig men de sa att hon faktiskt var biffigare för ett par månader sedan. Jag antar att den där 1,5 timmen som hon har tilldelats på morgonen gör susen. De där 2-3 på eftermiddagen lider hon nog inte heller av :D Frantzens är så otroligt trevliga och ordentliga människor.

Idag får jag igen för alla egoistiska tankar jag haft i helgen :D Mandy är magsjuk och kräks en gång i timmen, numer mest vatten. Allt är dåligt och jag har suttit med henne på magen hela dagen. Det har nog gått åt ungefär 15 handdukar för spytorkning, 4-5 pyjamasar och 2 av mina tröjor :D Det är humor..

Promenera mus nu, sen sova.

Mandy 1 år.

I förrgår, lördag, fyllde vår lilla bebis ett år. Det är helt vansinnigt vad tiden går fort. Vi har visserligen räknat månader hit och månader dit men plötsligt blev hon ett barn som går, skrattar, pekar på lampan och säger "appa" och nu som sagt fyllde ett. Hela tjocka släkten var här, det blev trångt och svettigt i vardagsrummet men de flesta var nog nöjda med tummentårtan ialla fall. Hon fick M Ä N G D E R av pipande lär-leksaker. Larver, traktorer, pop-upsaker och blinkande prylar. Nehrenheimsarna och Rudgårdarna såg till att hon fick lite böcker, blommor och kläder också. Jag kan sitta och svamla ned mängder med nostalgisaker som jag har på hjärnan men ni som har egna ungar vet ju hur de känns, för er andra; ni kommer också sitta snart o svamla.

Livet rullar på annars. Jag längtar som fan efter jobb, söker, intervjuas, ringer, frågar men det är trögt.. Jobbar på helgerna men det ger ju knappast någon större inkomst. Min största sorg är fortfarande att Mandy inte får vara hemma med sin pappa. I sommar ska de ialla fall vara hemma minst två månader. Jag hoppas på att vilken dag som helst få börja jobba men det verkar hopplöst :(

I helgen ska jag till Sthlm. Johanna har examensfest. Dvs EN av hennes två examen, den från KTH. Hon är ju färdigutbildad läkare också, o nu bioteknik (tror jag att det är). Detta har hon lyckats skrapa ihop på 7,5 år. En 4-årig och en 5,5-årig utbildning, ni kan ju räkna ut själva att hon pluggat lite dubbelt. Nåja, jag ska dricka bärs, det är viktigast. Vi ska sluta amma natten till fredagen så jag lär väl ramla framåt av sprängfyllda tuttar framåt lördagen :D Hon ammar ju ganska lite nu, så det blir nog ingen fara. Jag är annars en hejjare på att pumpa ur. Jag ser fram emot att köra lite old times med Lovisa o Johanna :D Pratar med Lovisa på MSN nu.. det blir nog kul. Jag ska bli full ialla fall, ska du?! :D Jag är ju ganska grön på det här med alkohol sen nästan två år tillbaka. Bebin är ju ett år nu, så nu kan hon nog klara sig utan sin mamma.. Usch..

Nåväl.. nu ska det nannas, natti!

Ett litet steg..

.. men stort ändå tog Mandy idag. Vi har det på film, hon är stoooor nu. Hon gick nog 15 steg vid ett tillfälle ikväll och flera gånger var det 5-10 steg. Pappan filmade och mamman hetsade :D


Aaaah.. min lilla bebis..

Sjuka.

Usch, vi har blivit ordentligt förkylda, jag och Mandy. Jag vägde mig i går ialla fall men det hade inte hänt något alls. Faktiskt så såg det ut att luta mer åt 69 än 68. Dåligt.

Idag har vi fuskat med godis på kvällen. Jag tror inte att jag skulle överlevt dagen annars :(

Onsdag.

Idag har jag och bebin varit en sväng in till Västerås för att hämta inloggningsuppgifter och skriva på avtalet med bemanningstjänst. Tyvärr funkade ju såklart inte inloggningen, det är bara toppen av isberget för egentligen skulle allt det där vara klart i måndags men mitt avtal var inte klart än. Det är bara ren tur att jag inte var beroende av inkomsten kan man väl säga. Det är inget märkvärdigt alls men det är bra med lite extra kulor tills jag får ett stadigare jobb och Markus kan gå hem och vara hemma med Mandy. Det gnager mig så otroligt att det är mitt fel att Markus inte kan vara hemma med henne. I början var det jobbigt att inte vara önskad i arbetslivet, dvs ingen ville anställa mig hur många jobb jag än sökte som jag dessutom var behörig till. Det som nu ligger som en sten i bröstet dygnet runt är att Markus jobbar ihjäl sig och borde egentligen vara hemma med Mandy och lära känna henne, pula lite, fixa lite med huset, spela wii eller vad fasen som helst.  Jag tror inte att jag får jobbet som systemförvaltare på Västerås stad heller.. i ärlighetens namn så ligger mitt hopp på Gunnebo. Jag tror att det är där jag hamnar. Det är faktiskt något som jag ser fram emot. Jag har alltid trivts bra på mina arbetsplatser och jag skulle antagligen trivas väldigt bra där. Skift passar mig dessutom, jag gillar variation.

Mandy är dålig, hon har inte feber, är inte gnällig men hon säger å andra sidan ingenting. Hon har varit helt knäpptyst idag, sovit mycket, äter inget  men som tur är har jag amningen kvar. Jag fasar lite för att sluta amma, fast å andra sidan; vem säger att jag måste göra det. Jag blir nog en långammare. Jag trivs med det, bebin trivs med det.. fast snart är hon ju ingen bebis längre. Jag tänker inte skriva här vad jag tycker om folk som ammar sina barn offentligt länge, vad de gör hemma struntar jag i. Det kräver jag att andra gör. Min stora tjej fyller 1 år om tre veckor. Det är helt vansinnigt! Jag var ju jättetjock för ett år sen! :D

Det går bra med GI-tänket  men vi hade en fuskdag igår på fettisdagen. Vi åt pannkakor med glass och semlor till efterrätt. Det var gott men jag märker idag hur godissugen jag är. Man halkar direkt tillbaka till godissuget om man fuskar. Framåt fredag är jag nog avsockrad igen, då känns det som vanligt igen. På lördag ska det sockras och sen börjar hela karusellen igen. Funderar på att väga mig i morgon bitti. Vi får se om jag kommer ihåg det. Jag vill inte göra det för ofta, jag vill inte falla tillbaka i samma mönster som jag hade förut. Då vägde jag mig 3-4 gånger per dag. Jag blev så upptagen av att tänka vad vågen visade på eftermiddagen jämfört med på morgonen. Det var nog lite på tippen att jag blev fixerad :/ Nu satsar jag på en gång i veckan. Det är nog lagom. Sist var det ju den 31/1, så det är en vecka sedan. Innan dess var det ju nästan två veckor, den 17/1.

Klockan är 22.04, jag sitter här med tjock bebis som har sovit oroligt, i famnen. Det är dags att kasta in handduken. Godnatt.

En liiiiten uppdatering.

Bara en liten uppdatering så här på morgonen. Vägning skedde för 60 sekunder sen. Jodå, två veckors smått arbete har givit resultat :)

080131
Startvikt: 70 kg (080117)
Nu: 68 kg
Mål: 65 kg

-2 kg


Fortsättning på "ett smalare jag" fast jag fuskat.. igen :/

Helgen har varit sådär. Det har varit dåligt väder förutom idag, söndag. I fredags var jag till gamla Storkärret och pratade med gubbarna. Det var tur att Mandy inte var med, för det var kallt och rökigt därinne. Markus var hemma med tjejerna och myste. Egentligen skulle han på fest men det blev ett för stort projekt eftersom ingen kunde skjutsa honom. Han var säker på att Patrik säkert skulle kunna skjutsa men han var som vanligt ute och drack. Jag hoppas att Mandy kommer att förstå hur mycket hennes far älskar henne och VILL umgås med henne. För att inte tala om ifall han bara skulle ha henne varannan helg. Det finns inte en chans att han skulle gå ut och festa med sina vänner då. Jag blir trött och besviken, men vem är jag att lägga mig i det?

Igår, lördag var vi hos Vidmans, för Markus fixade deras bil. Det var trevligt, vi åt god mat och lite godis. Mandy älskar verkligen att "leka" med stora barn. Fanny tycker nog att Mandy är lite dryg ibland, hon skulle sitta på spelplanen när hon och Elin spelade Druvjakten :D
Idag, söndag hade vi familjerna Nehrenheim och Rudgård hos oss. Vi åt pizza och fikade. Det var trevligt. kolla in bilderna på
http://nynne.bilddagboken.se.  

Denna vecka fortsätter vi med viktnedgången. Jag har fått mens och allt är dåligt men vi promenerar och dricker shakes ialla fall. Vägning i morgon.

Fuskande.

Helgen bestod av fuskande, rakt igenom. Markus är magsjuk så jag tröstade mig med coca cola och godis på lördagkvällen tillsammans med bekanta och Singstar :D Det var riktigt trevligt även om jag gärna hellre druckit öl.

I morgon ska jag och Emma åka ner på stan och kolla in rean. Huuuvva, jag fasar för hur jag kommer se ut i nya kläder :( Allt är dåligt. Nu ska jag sova, är helt slut.

Vägning i morgon bitti. Återkommer.

Den nya bloggen, ett smalare jag.

Idag.. eller igår var det nog, som jag bestämde mig. Nu är Mandy-Bandy snart 11 månader och jag inser att jag inte kommer att gå ned i vikt automatiskt. Jag är så j*vla trött på att inte ha några byxor att ta på mig förutom mysbyxor och några gamla jeans med hål på knät.Jag trodde i min enfald att amningen skulle göra susen men icke, det är nog många som tror det. Så.. så är läget helt enkelt. Jag tänker nu alltså skriva ned allt som rör sig i bollen på en som ska gå ned 5-8 kilo ska hamna på 65 kilo. MAX. Var jag hamnar får vi se, allt beroende på hur det fungerar i vardagen. Lösningen är enkel, jag har gjort det förut. Bort med godiset, en måltid om dagen blir en shake eller en bar. Jag ser fram emot det. Fläskbert! :D

080117
Startvikt: 70 kg
Mål: 65 kg
+-0 kg

Året 2007.

2007 i listform

Vilka länder besökte du? Sverige.

Var du gladare eller ledsnare 2007 jämfört med tidigare år? Definitivt gladare.

Har du varit sjuk eller skadat dig? Frisk, magsjuka ett par gånger.

Gjorde du något år 2007 som du aldrig gjort förut? Fött barn, det var ju en upplevelse.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007? "Jag är ett litet ylle.. bom.."

Något du önskade dig och fick? Barn!

Något du önskade dig men inte fick? Ekonomiskt oberoende..

Har du besökt några festivaler? Nej, det hade jag inte direkt tid med.

Har du lärt dig någon värdefull läxa? Inte vad jag kan komma på.

Har du blivit av med något beroende? Nej, skaffat mig ett par, kaffe, godis..

Skaffat dig något nytt? Bebin, huset och nya vänner i Sura.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar under 2007? Ja, flertalet.

Dog någon som stod dig nära? Nej. Senast var mellandagarna 2006, farmor gick bort då.

Vad var din största framgång under 2007? Förlossningen.

Vilka var årets höjdpunkter? Mandy, såklart.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Nej.

Vad önskar du att du gjort mer? Inget, jag är nöjd.

Vad önskar du att du gjort mindre? Ätit godis.

Årets hjärta i halsgropen? Mandys framsteg. Hon ramlar ju hela tiden :/

Årets sämsta möte med ett djur? Ingen aning.

Bästa mötet med ett djur? Jag såg en katt idag..

Har du gjort några nya upptäckter? Det gör ont att föda barn.

Årets bedrift. Återigen, föda barn.


Åh! Så besviken :(

I morgon skulle jag och Mandy till öppna förskolan för att ta bilder som man sedan kan rama in och ge släkt och vänner. Som de flesta säkert redan sett har min älskade bebis dragit på sig en ögoninflammation och ser ut som hon blivit spöad av två stora café opera-vakter. Dock har jag börjat komma över det hela. Hon kommer att hinna ta kort innan hon blir pensionär, antagligen redan nästa höst på dagis gissar jag på. Markus och jag får rigga upp egen studio här, ta på fina kläder, fixa bra ljus och ta egna bilder för inramning.
För ni som inte vet att jag har en bilddagbok så finns den här:
http://nynne.bilddagboken.se

I helgen var mamma och pappa i Barcelona och jag kom på mig själv flera gånger med att ringa och undra var de är någonstans. Kom givetvis på att de inte var hemma och tråkade vidare. Det har varit en dålig vecka med förkylningar, hals- och huvudont och så har Markus dessutom haft jour och det har varit dåligt väder. Jag, bebin och mus har mest varit inne. Mandy sover ganska dåligt nu, vaknar flera gånger på nätterna och bara piper. Ibland räcker det med att sträcka ut handen och bumpa i baken men oftast måste jag amma. Dessutom måste jag vara vaken hela tiden eftersom hon ibland, vaken eller sovandes sätter sig upp och ibland kravlar iväg. Hon kan ju krypa numer så jag måste ha koll på kotten så hon inte trillar ur sängen.

Livet är inte lätt för småbarnsföräldrar, tycker lite synd om oss :D Man är fattig, trött, lite småfet efter graviditeten och skulle egentligen behöva en stor whiskey för att sova gott och få bort huvudvärken. Denna månad blir tajt med alla julklappar men det är ju inget man inte klarar :)

Nu är det en månad kvar av mammaledigheten för den här gången. Eventuellt ska jag vara ledig i sommar eftersom Markus har en hel del semester att ta ut. Han har ju sparade veckor från den här sommaren. Det kan ju vara skönt att vara lediga tillsammans. Något som verkligen inte varit oss förunnade förut. Förhoppningsvis får jag jobb där jag vill, annars trivs jag ju utomordentligt på Gude. För övrigt ska det bli jätteskönt att om 10 månader få tillbaka vår goda ekonomi, kunna köpa lite schyssta bebiskläder utan att behöva gå klädda i sopsäckar själv :D

Saker att göra torsdag eller fredag:

- Ringa Maria från jobbet
- Ringa P. S. på Gunnebo
- Ringa Sura kommun om dagisplats

Greys anatomy nu, sen godnatt!

30/9 - Höst..

Helgen har varit lugn, mestadels lite shopping, stugbesök och dop. Vi har haft det lite snorigt och hostigt med vår vackra bebis. Hon är sju stora månader i morgon och blir mer och mer intresserad av sin omvärld. Hon ska se allt och visar tydligt vad som är bra och vad som inte duger. Vi går till öppna förskolan här i Sura när det passar oss och när vi inte snorar allt för mycket. Där träffar vi på alla möjliga människor, mammor, pappor, bebisar och barn. Det är verkligen en fristad för en stackars hemmavarande mamma som saknar vuxna att prata med. Samtidigt kan Mandy sitta med sin lilla fågelholk till mun o bara titta på andra bebisar. Hon sitter gärna men verkar inte än göra så mycket ansats till att förflytta sig. Givetvis räknar jag inte in promenaderna i gå-stolen i detta. Den älskar hon och knallar runt och skriker glatt i våra stora rum på nedervåningen :) Hon och Hedda kan faktiskt leka lite nu, även om Hedda inte har så mycket tålamod med Mandy. Hedda sträcker fram saker och vill att Mandy ska ta dem, varpå hon blir arg när Mandy är för långsam. Det är väldigt roligt att se. Hedda är dagisbarn nu och har lärt sig många nya saker, många bra och några dåliga. Hennes stackars mor har en massa foglossningar med den lilla bebisen i magen så Hedda får ha mycket tålamod med henne. Vi var i stugan idag för att ta upp bryggan och umgås lite med mormor och morfar. Båda barnen var på strålande humör och nu hör man Heddas uttryck: "EAAAA, EEEEEAAA!" i huvudet konstant. Det är fint där ute nu, sommaren är verkligen över om den ens var där.
Det känns verkligen som en "nedrustning" nu överallt. Hösten tycker jag är väldigt sorglig över huvud taget och just nu känns det väldigt sorgligt i mitt liv. Engla blev Frantzéns älskade vovve för två veckor sen. Att vi inte kunde ha kvar Engla är min stora sorg i livet. Att inte se henne bli gammal och skruttig med oss. Jag vet dock att hon är lycklig med hennes nya familj. De går i skogen, åker till stallet och badar ihop. Hon älskar dem vilket vi såg tydligt när de var och hälsade på oss. Engla var väldigt noga med att få följa med ut och in i deras bil. Hon hälsade på mig på vanligt sätt men man såg ändå att det var något som inte stämde i hennes huvud. Något var fel. Hon stod ofta och bara tittade på oss för att sedan hoppa upp i stor-matte Ann-Sofis knä. Enligt rapport har hon börjat ligga upp-och-ned hos dem nu. Ann-Sofi berättade att de tror att Engla har förstått nu. Att det helt har gått in att hon är där för att stanna. Det känns bra i matte-hjärtat. Jag fick Englas första fyra år, hoppas att de får de sista sexton. MINST!

Milla är som vanligt. Hon får gå lös igen efter löpet för nu lyssnar hon på oss igen. Mig kanske jag ska säga. Markus har hon ju aldrig lyssnat på. Nu tycker jag att hon har gått tillbaka lite i sin nervositet. Hon är rädd för allt och alla. Nuddar man till henne så skriker hon i högan sky, detta gäller de flesta andra, nästan aldrig mig. Vi har upptäckt en knöl på ett juver så nu börjar väl allt om igen, samma som vi gick igenom med Engla. I början var det bara lite svullet och vätskade, det kom vätska ur "knoppen". Nu är knölen större och blödde lite igår. Jag är livrädd att det ska vara en tumör, vilket det antagligen är. Hon är ju fertil och löper så chansen är relativt stor. Det gör så ont i mig när mina småtjejer har ont. Milla är så skör, så osäker. Jag vill aldrig lämna ifrån mig någon av mina tjejer hos veterinären. Jag vet att det är av godo, men det vet ju inte de.

Nu ska familjen Vidman gå och sova. I morgon börjar en ny vecka och jag och Mandy ska knalla till Maria och hennes tjejer. Det blir trevligt. På tisdag kommer dessutom Sofia och Anders. De ska ju få en bebis i april. Det ska bli trevligt :D

Tack och hej, leverpastej!

Om

Min profilbild

Nynne