Jag antar utmaningen.

Tio första:
Första bästa kompis: Lena

Första bil: En Volvo 244 av årsmodell -79. Fin som tusan.
Första kärlek: Erik.
Första husdjur: Jacob, undulat.
Första semester: Ingen aning, kan det vara tyskland måntro?
Första jobb: ABB. Producera hemsidor.
Första köpta skiva: Svårt. Michael Jackson?
Första riktiga kärlek: Henrik.
Första piercing: Öronen.
Första konsert: Huh, svårt. Electric banana band kanske?

Nio sista:
Sista alkoholdrycken: Bärs på min 25-årsfest.
Sista bilfärd: Hem från jobbet för 1 timme sen.
Sista filmen du såg: Cry baby. Nostalgi!
Sista ringda telefonsamtal: Till make, Markus.
Sista bubbelbadet: Annas möhippa.
Sista spelade cd: Bland-cd i bilen.
Sista kyss: Välkommen-hem-kyss nyss i hallen av Markus.
Sista gången du grät: Länge sen nu faktiskt, 2-3 veckor sen kanske.
Sista måltiden: Lunch idag, persiljebiff med potatis o creme fraiche.

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar? Ja.
Blivit arresterad? Nej
Blivit kär vid första ögonkastet? Nej.
Varit på tv? Nej.
Fått ditt hjärta krossat? Ja, definitivt.
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Ja.
Haft ett one night stand? Nej.
Busringt till nån? Ja.

Sju saker du har på dig:
1. Rosa strumpor
2. Trosor
3. Svarta mysisar
4. Vårruset-tröja :D
5. Behå.
6. Bördor
7. Hårsnodd

Sex saker du gjort idag:
1. Knallat till jobbet.
2. Var på besök med boende nr 36 på Eriksborg för att hälsa på dennes bror.
3. Gått på långpromenad med jyckas.
4. Mött en bil som körde på fel sida av vägen. Tutade som fan.
5. Duschat.
6. Gnällt över att man luktar svett, detta var innan duschen :D

Fem favoritsaker (Ingen speciell ordning):
1. Sparky
2. Milla
3. Engla
4. Saaben
5. Jobbet

Fyra personer du kan berätta allt för:
1. Markus
2. Milla
3. Markus
4. Markus

Tre val:
Svart eller vit? Vitt
Sommar eller vinter? Sommar
Coklad eller chips? Choklad

Två saker att göra innan du dör.
1. Få barn
2. Undvika att bli dement 

En sak du ångrar:
1. Att jag någonsin ångrat mig.


Anta utmaningen du också!


Arbetssökande.

Trots att jag har ett jobb så är jag nu officiellt arbetssökande, dvs arbetslös med arbete utanför yrkesområdet. Jag har inget att säga, förutom min förvåning över hur man tilltalas på arbetsförmedlingen.

Konversation:


- "Varför har du inte tidigare anmält dig arbetssökande då du tog examen i oktober?"
- "Jag har ett arbete som jag trivs med och jag söker en tjänst via kontakter och andra förmedlingssiter. Jag har inte känt att det är nödvändigt att stå som arbetslös när jag har ett jobb. Arbetet att söka jobb kan jag likväl göra själv då jag ändå gör det via er hemsida och andra ställen."
- "Ja, men du har ju från och med idag rätt till a-kassa."
- "Ja, men det är inget som jag känner att jag tidigare behövt."
- "Men om du skulle känna att du inte vill arbeta inom ditt yrkesområde så har du ialla fall nu rätt till a-kassa."


NU förstår jag varför folk går hemma på bidrag. De uppmuntras ju tydligen till att sluta sina arbeten endast pga att de inte arbetar inom den bransch de önskar o i stället att gå på a-kassa o bidrag. Smidigt, arbetsförmedlingen, smidigt!



Trend.

Jag ska inledningsvis börja med att säga att detta är inget som jag själv har drabbats av. Jag vill dock lufta mina tankar angående trender. Nedan följer olika organs tolkning av ordet trend.

Trender kan beskrivas följande: "Ett nycker som blir spritt och varar länge. De som bestämmer trenden kallas trendsetters (trendsättare på svenska). " Detta kan skiljas från ordet 'mode' som snarare är en populär växlande stilart. Vi föredrar att först och främst benämna mode gällande hår, kläder och skor.  (Källa:
www.susning.nu, 2006-05-11)

En annan beskrivning av ordet trend kan vara 'allmän utvecklingstendens'. (Källa: http://hem.passagen.se/pluver/t.html, 2006-05-11)

Enligt wikipedia är en trend 'en tillfällig modeföreteelse'. "Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Trend, 2006-05-11)

Att följa en trend gällande kläder och skor är något som många gör. Resultatet påverkar inte ens liv särskilt stort utan det är fritt att göra det så länge trenden inte är stötande för andra människor. Att bli kallad trendföljare gällande ens val i livet däremot anser jag är helt utan grunder. När man är i min ålder så händer det mycket i livet, kanske mer än i andra åldrar borträknat den fruktade puberteten. När man är 25 så kanske man förbereder sig på att skaffa barn. Man kanske inte håller ihop med sin tonårskärlek utan man kanske har växt ifrån det man en gång hade. Man omger sig med vänner som man vet är bra för en själv, man sållar bort de som inte tillför något eller rent av som gör en illa och som man mår dåligt av. I den här ålder tar man också sina första steg ut i vuxenlivet om man inte redan har gjort det. Inte nog med att man skaffar barn, man kanske anser att man hittat den partner som man vill leva resten av sitt liv med.

Jag blir ofta fascinerad av att ett par personer i varje bekantskapskrets antingen halkar efter lite och visar tendenser på att inte vilja hänga med de andra i den här utvecklingen. De kan ha svårt för att vara glada för andras skull, visa tacksamhet eller uttrycka den över huvud taget. Detta visar sig oftast i just den här åldern. När man är 25 så har man helt enkelt inte den tid som man hade som ungdom att slösa sin tid och ork på människor som ständigt påminner en om ens svagheter. I de få fall där man ändå bestämmer sig för att ge någon en andra chans så blir man ialla fall besviken då man inser att personen inte alls har ändrat sig, utan kommentarerna är detsamma.

Nu till saken och om igen så är det inte jag som råkat ut för detta utan en vän som jag känner nyligen blivit besviken. I sitt rus över att ha blivit friad till blir detta uppmärksammat av någon. Att lova sin partner trohet i nöd och lust är knappast en trend om ni läser ovan. Vidare så skulle jag vilja länka till flera sidor som skriver om bröllop och historiken bakom vem och hur man förr i tiden gifte sig. Jag skulle snarare vilja säga att någon som inte vill följa utvecklingen inte inser att bröllop inte är någon trend, utan något som man till slut suktar efter i det vuxna loppet. Är bröllop trots allt en trend, så lär det ju också vara en av världens mest utspridda trender, allt ifrån Nelson Mandela, George W. Bush, mina föräldrar, folket i Nigeria och killen med vigselringen som jobbade på Gude Gruppboendes uteplats med ett nytt soltak. Alla är de gifta. O vet du varför? De har nått den nobla mognaden att vilja leva med sin partner för resten av sitt liv. Så om det är en växlande eller tillfällig företeelse, varför fortsätter folk att gifta sig?

Kom igen, ska vi sätta en ny trend? Jag ska nog ta o skaffa barn nu. Ja, för att följa trenden menar jag.

Jodå, fest blev det.

Det gick bra att fylla år. Markus hade smusslat med presenter o varit nervös helt i onödan visade det sig. Jag fick nya puma-flip flops, solbrillor och en porrig sovmask :D Han, om någon känner mig så väl att veta att jag behövde och ville ha just de sakerna.

Morgonen därpå steg jag upp som vanligt o jobbade till 16 för att sen åka hem och ställa fram allt käk, alkohol och annat dricka till 18-tiden. Det blev faktiskt ganska lyckat, folk åt o drack. Jag hoppas att de blev mätta, för fulla vet jag att de garanterat blev. Markus drack nog en hel del rödvin, den finsmakaren :D Resultatet blev en hes Milla som fick gå hem för att hon knappt hördes, ett linne, en tröja, ett par high waterbrallor, stålar, ett skärp, porr-korg, foton på Fannylainen, iskross, drinkbok, shaker, SNÖ-smycke av mamma o pappa och säkert mer som jag inte minns. Min hjärna är inte vad den borde vara idag. Jag hade en riktig sån där kväll där ALLA drinkar troligen är mina så jag gick o drog i mig slattar. Inte bra. Nej.

Nu till värmen. Det har idag varit sommarvärme. Vi har varit halvnakna o suttit o flåsat på uteplatsen. Även hundarna tar mycket stryk av det, så man får väl nu börja gå på eftermiddagen och kvällen för att de över huvud taget ska kunna få muskler på deras små kroppar.

Tjugofem år.

Ja, i övermorgon blir jag 25 hela år. Som Milla skrev: "Vissa dagar känner jag mej som 45 och andra dagar känner jag mej fortfarande som 7 :)" och det stämmer väldigt bra. Fortfarande tänker jag: "Mamma är 52 för hon är exakt 30 år äldre än vad jag är o jag är 22." Helt bisarrt. Så är det ju inte. På lördag serveras det mat på Benvägen 27 och därefter får folk dricka alkohol. DET blir däremot bra tror jag. Synd bara att många verkar ha annat för sig.

Livet är ganska trevligt nu faktiskt. När det är dags för födelsedag så brukar jag ofta fundera på ålder. Eller tja, älta. Jag har alltid varit ganska nöjd över min ålder. Alla åldrar har ju sin tjusning. När man var 14-15 var man kär i alla möjliga olika killar. I 17-18 årsålder var ju livet en lek, man hånglade i buskar och började få gå på krogen efter ett antal somrar i lögarängens regi. Åldern 20 medförde lite mer vuxet beteende, man började jobba de första seriösa jobben, flyttade hemifrån när jag var 19 o pyntade räkningar. Undrar hur det känns när man är 30? Då har man väl barn, husvagn o semester i Dalarna. Häh.

Undrar om jag ska ta dagens 5:e glass?