Mitt nya jobb.

I tisdags var det dags för mig att byta jobb för första gången sen maj 2003 när jag klev innanför dörrarna på Gude. Den första person jag möter i dörren var den jag skulle observera. Vi hade en trevlig morgon men den tog slut innan den började. Vem jobbar egentligen mellan 7och 10. Jo, de inom LSS uppenbarligen. Jag blev mer förtjust i turerna från 13-14 till 20 eller 21. Barnen är roliga, intressanta och listiga kan man väl sammanfatta dem som. Tipsen jag får av de andra i personalen är att inte låta dem köra över mig totalt. Man måste tydligen visa tidigt att man menar allvar med en uppmaning. Det som jag har allra svårast för är att arbetssättet nästan helt går emot det vi haft på Gude. Samarbete får inte ske över barnens rutiner. Man har sitt barn och ingen annan. Man får inte hjälpa barnet utan endast hänvisa till dennes personal. Jag har tabbat mig flera gånger, men det är tydligen vanligt. Det som jag har svårt för också är kontakt. Oftast vill de varken ha kroppskontakt eller småprat. Tanterna älskar ju sånt, man mår ju bra av det. Min tjej jag hade idag ville inte ens att jag stod bredvid henne. Tonåringar liksom :D Vi hade en vanlig fredagskväll med chips, ostbågar, läsk och popcorn. Jag har fått låna en bok av chefen som heter Omsorg utan våld som handlar om hur man bemöter barn med autism. Jag har redan läst de första 100 sidorna, det är väldigt intressant. Bland annat så berättar författaren som är journalist hur hennes två (!) autistiska pojkar med epilepsi, autism, tvångssyndrom och diverse andra diagnoser, behandlats inom den kommunala vården. Jag läser det med en gnutta kritik. Under de första 50 sidorna vill jag bara gråta. Det är verkligen en tragisk berättelse om psykisk misshandel. Dock, under de kommande 50 börjar jag tvivla på allt. Ingen, bland 20-30 (?) assistenter verkar kunna hantera hennes gossar och hon skäller ut folk på löpande band efter noter. De sista 150 ska bli väldigt intressant att läsa. Jag återkommer om det.

Idag har jag haft hel förmiddag med min stora bebis och min hund. Det är det bästa med schemat, Milla har det bra. Vi sover inte så länge dock, det gillar Milla inte. Idag var det rekord, ända till 7:20. Vanligtvis släpar kotten upp mamman vid 5-6. Jag vill många gånger intala mig att det är värt det. Hon berättar att "Dora håller hund". Hon är så klok, så verbal. Hon pratar mycket med TV:n, speciellt Dora. Mamman ligger bara o "MMMMmmm!:ar". Jag är glad för varje dag som jag har en frisk unge. Överlycklig över att hon är så tydlig och tidig i sitt språk. Vi förstår varandra, hon berättar och jag svarar. Hon berättar igen, samma sak o jag svarar. Igen och igen. Någon är ledsen, någon är glad, någon sitter, någon ligger. Alltid är det någon som gör något i en tre-ords-mening så man måste öva på det. Helt otroligt.

Jag har sovmorgon i morgon. Vi ska gå ut och äta på kvällen, det ser jag fram emot :)