Det är något fel på min hjärna.

Jag förstår inte vad det är för fel på mig. Min hjärna är elak mot mig och mina ögon ser saker som jag vet inte finns. Markus är uppe i sin chefs stuga och åker skidor hela långhelgen, torsdag, fredag, lördag och söndag. Allt går bra tänkte jag.. tills det är dags att gå och lägga sig. Alla procedurer görs korrekt, borsta tänderna o släcka alla lampor men sen ska det ju stängas av tv:n när klockan närmar sig 02.00 och det inte finns några bra program att se. Först så ligger jag o stirrar ut i mörkret och tycker minsann att jag ser något, tänder lampan men det är ju inget där. Sen håller det på så där tills jag somnar efter 30 minuter och jag då börjar drömma saker. Det står folk o tittar på mig i rummet och jag till och med sätter mig upp och säger högt för mig själv att det inte är någon där. Saker åker genom luften, i natt var det tv-kontrollen som jag fortfarande hade i handen, gardinerna fladdrar och bebins mobil rör sig. Så blir rummet normalt igen o jag vaknar, pinkar o går tillbaka. Min hjärna måste vara sjukt över- eller understimulerad för att den just när jag är ensam ska ställa till det så i mitt huvud. Jag är 25 år och ser fortfarande "spöken".. Aja, två nätter kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback