Helg igen.
God afton. Nu är det helg igen. För mig gör det ingen skillnad. Iofs gjorde det inte det förut heller eftersom jag jobbade varannan helg men då kunde jag åtminstone rumla runt på stadens krogar de andra helgerna tillsammans med väninnorna. Nu är jag dömd till 1,5 månad av astjockighet och sen ska jag vara hemma och agera mjölkko. Nästa vecka har jag dock fuuuullt upp jämfört med den här. Den 10:e ska jag lämna in saaben på Viksängs bil och plåt. De ska få gräva runt i den. Det slog mig just att jag då automatiskt har något att göra den 9:e; städa bilen. Den ser rent ut sagt för jävlig ut. Den här slaskiga vintern har tagit hårt på inredningen. Det ska städas och sen läggas in filtar noggrant in i varje skarv. Den 11:e ska jag till barnmorskan, antagligen bara några provtagningar. Tills dess ska jag ha funderat på förlossningen, vilket jag inte gjort så mycket. Vad finns det att tänka på. Jag vet inte vad som väntar mig, så jag vet inte vad som antagligen blir de viktiga sakerna att tänka på. Man ska bara in på förlossningen när man minst anar det och är beredd. När man väl kommit in så kommer man väl gråta av nervositet, irritera barnmorskor hit och dit med konstiga frågor och till slut gör det ont. Det verkar ju jättetrevligt, den där förlossningen. Jag vet att jag helst inte vill ha något smärtstillande förutom lustgas och jag vet att jag SKA amma. Slut. Den 12:e ska jag operera bort klutten i svanken. Den gör numer jätteont om man råkar komma åt den och den sitter väldigt tokigt till i byxlinningen så jag fick tid för bortmekning av den. Äckligt. Hela veckan avslutas med fest hos Jossan och Pezon. Det blir säkert trevligt. Folk tittar på ens stora tjocka mage när man struttar in på fester. Bebisar, guuuud vilket bra ämne att diskutera över ett par öl, eller hur? :D Markus är ju faktiskt ute i denna stund o partajjar med sina vänner på Silk (av alla ställen) Det är bra att han är ute o dräller nu medan tid finns. Den 18/1 åker han till sin chefs stuga och kommer hem till den 21/1. Där har jag satt min gräns, precis en månad innan får han hålla sig närmare än 1 timmes bilväg hemifrån. Ska det kläckas unge så ska det göras i hans närvaro. Helst.
Jag har ju börjat min mammaledighet.. eller tja, gravidledighet. Fast jag är mamma redan nu, det blir man ju inte direkt bara för att kotten är utanför magen. Den är ju därinne och bökar med mig redan nu. Fast än så är det ingen fara, runt 2,3 kilo bökar runt just nu. Värre blir det väl när det är ytterligare 2 kilo. Jag får väl ta det som det kommer. Blir jag invalid så blir jag väl det. Jag har dessutom samvete att bocka av några av sakerna som jag tidigare listade upp som ska göras under den här ledigheten, som jag alltså redan gjort. Dessa är:
- Gå långa promenader med tjejerna
- Simma
- Baka bullar
- Måla om hallen
- Städa ur skåp o sånt
Promenera med tjejerna gör jag, varenda jäkla dag. Det promeneras på Björnön och åsen mestadels. Eftersom jag kan gå mitt på dagen när det är ljust så blir det mellan 40 och 80 minuter, plus småpromenaderna förstås. Det är otroligt skönt att kunna gå och röra på sig. Fötterna är smala och kalla och bebin når inte mina revben då. Simma har jag ingen lust med, eller tja, jag känner inget behov av det. Däremot har jag både bakat bullar och målat om hallen så nu återstår ju bara att städa ur skåp. Markus föreslog att jag skulle måla om inuti skåpen.. men jag har faktiskt ingen lust. Dessutom ska det göras med oljebaserad färg och det är nog inget vidare för kotten därinne. Färgen jag använde till hallen var latexbaserad och jag fick med en fin folder där det stod om att det går bra att måla om med beckers färg när man är gravid eller har småbarn hemma.
Nu ploppar det barn här och var. Johanna blev storasyster den 30/12 till en Axel och Micke och Nico fick en Alvin för 3 dagar sen. Det tar väl slut på pojkar där uppe i himlen snart. Senast för 1 timme sen spekulerade Sunes matte, granntanten om vad det skulle bli. Hon är övertygad om att det blir en pojke, men jag har hört båda delarna. Enligt den kinesiska kalendern så får vi en flicka, enligt de traditionella testen med vad jag är sugen på, om jag svettas osv så får vi en pojke och det tredje testet gjorde jag med ett hårstrå och min vigselring, även det visade på en pojke. Våra två namn som vi verkar ha bestämt oss för är fina båda två, så mig gör det inget vad det än blir. Jag har så svårt att tänka mig att vi ska ha en bebis här hemma, så att börja tänka på vilken skillnad det blir beroende på kön känns milslångt härifrån. Man vet hur det känns att bli sambo och bli matte till en valp men att bli mamma måste ju vara höjden av känslostorm.
På tal om känslostormar. Den 26/1 är det begravning. Jag fasar redan :(
Detta får avsluta för ikväll..