Vad pågår?

När man är gravid tänker man mycket. Man får en massa konstiga känslor som man inte haft förut, o en massa konstiga tankar som man aldrig trodde att man skulle ha. Ialla fall jag. Igår när jag skulle sova så låg jag ensam i sängen. Markus var hos sin pojkvän Magnus, så då tänker man mer, ostört liksom. Först  försökte jag att tänka mig som mamma, det var ganska omöjligt. Sen försökte jag tänka mig att det är en flicka som jag har i magen, så kändes det ganska bekant konstigt nog. För när jag tänkte mig att det skulle vara en pojke så kändes det bara konstigt. Jag tror inte att man kan spekulera i vad det blir, dvs "känna" utan jag tror helt enkelt att den enda bebin som jag kommit riktigt nära är Hedda och hon är en.. ja flicka :)  Det är helt vansinnigt att vi ska få en människa. Bebisen Dante-Mandy. Konstigt bara att en snopp eller en mus gör den stora skillnaden.

En annan sak som jag funderat på är varför man alltid får koka pastan (spaghetti, makaroner och tortellini) längre än vad som står på förpackningen för att man inte ska bryta tänderna av sig.  Nu kokade jag alltså tortellinin i 20 minuter för att få osten och köttet inuti över huvud taget ätbart mjuk. 13-14 minuter står det på förpackningen.

Markus sitter och sjunger med lurarna på, riktigt charmigt.