En regnig dag.
Etthundratjugosex dagar kvar är det nu. Antagligen kommer de att gå jättesnabbt fram tills jag slutar jobbet, sen kommer det gå så fruuuktansvärt segt :( Mitten av december, då jag ska gå av närmar sig med stormsteg och jag vet inte var jag ska ta vägen men jag vågar ju inte jobba heller :( Samtidigt som jag känner att jag har tråkigt så tar jag mig inte för att göra något de dagar som jag är ledig. Det är visserligen ingen fara eftersom jag säkerligen behöver vila de dagar jag inte jobbar men klockan nu är t.ex. 12.49 och jag har fortfarande inte ens plockat ut dammsugaren ur skåpet. Det är alltså BARA dammsugning som ska göras idag. Sen tänkte jag baka bullar eller liknande (kanske brownies) för då älskar min make mig oövervinnerligt! :D
V. 23 känns som v. 22... och som v. 21. Det har inte hänt så mycket faktiskt. Magen är liten och hård på morgonen och lite större och plufsigare på kvällen. Känner inte av några krämpor alls faktiskt, allt känns som vanligt dvs som jag kände mig innan jag blev gravid. Visst kan jag få ont i ryggen och axlar men det kunde jag ju efter ett 4-dagarspass på jobbet också. Det är ju inget unikt bara för att jag har en halvkilos kotte i magen.
Idag är det 12 grader varmt och regnet hänger i luften. Tjejerna har knappt öppnat ögonen sen vi var på morgonpromenad för tre timmar sen. Det kanske är lika bra. Jag hade gärna skitit i promenenaderna såna här dagar men å andra sidan så kan det vara bra att komma ur den här datastolen så man inte fastnar :D
Igår var vi med på budgivning på ett hus som jag så gärna ville ha. Tyvärr slutade budgivningen 50 000 över vårt maxbelopp så det är bara att svälja och gå vidare. Ikväll vid 18 ska vi på nästa visning. Livet rullar ju på, man kan inte få allt här i världen och jag vill definitivt inte lägga på oss allt för stora kostnader i månaden för boende. Jag trivs faktiskt ypperligt i vår trea även fast tanken nu på att datorerna kommer ta stor plats i vardagsrummet känns grisigt jämfört med om vi hade haft ett stort fint radhus. Vårt hus finns där ute, det behöver ju bara komma till försäljning.
Jag börjar ärligt talat redan bli skittrött på att vara "handikappad" fast jag inte har ont eller KÄNNER mig begränsad. Jag kan ju fasen knappt göra något alls förrän folk skriker att man ska stå still och i stort sett bara klappa sig över magen och sucka. Jag vill kunna renovera, måla och spackla. Iofs så säger Markus att varken jag eller han kan spackla även när jag inte är gravid. HÄHÄ.