Vad pågår?

Jodå! I förra veckan skulle jag skriva ett nytt inlägg, det första på ungefär ett halvår men då var det flyttdags för min blogg så det blev inget. Jag tänkte att jag under en halvtimme skulle summera det sista halvåret av vårt liv. Öh. Vi får väl se. Enligt säkra källor så flyttades de flesta bloggar för flera månader sedan men som sagt, jag har inte rört bloggen sen den 13:e mars :D

De flesta följer ju min bilddagbok så de vet ungefär vad som händer. Ungen är 18 månader, pratar 2- och 3-ordsmeningar, förklarar, lyssnar och utvecklas. Hon har börjat på avdelningen Baloo på förskolan Björnstugan i Surahammar. Det verkar passa henne bra. Hon gråter ibland när vi lämnar henne men hon gråter nästan A L L T I D när vi hämtar henne. Antagligen för att hon kommer på att hon inte varit hemma, eller har någon en bra idé om varför? Jag är ialla fall helt övertygad om att hon trivs och vill vara på dagis. Hon är inte så ofta där, det kanske är det. Jag försöker passa på att jobba kväll och helger, mestadels för att det inte blir så långa dagar då. Denna vecka för att ta ett exempel, blir det måndag, torsdag och fredag. Det är lagom, om man kan ordna det så. Annars hänger vi på öppna förskolan, på någon djurpark eller hemma i vårt fina hus.

På tal om huset så renoveras det för fullt. Det går bra med renoveringen. Jag minns knappt hur det är att tvaga sig hemma faktiskt. Nu har vi hållt på med badrummet i ungefär 4,5 månader. Det är väl lagom?! :D Ikväll har jag kladdat på lager nummer tre av fuktspärren. Det är en härligt turkos lättrinnande gegga som ska pressas in på de betongklädda väggarna. Det är nya regler och nya försäkringskrav. Det är bara att följa. Denna vecka ska sammanlagt ungefär 12 ytterligare strykningar (ungefär 38 kvm/strykning) göras. Vi gör en på eftermiddagen och en på kvällen. Det är bara att räkna dagar. Sen, mina vänner är det bara kaklingen kvar och sedan inmontering av porslin, kommod, spegel och blandare. Bara. Jag hoppas att jag kommer att se tillbaka på renoveringen med ljusa minnen, ibland är det drygt att inte kunna ta en dusch när man vill men oftast så går det bra att planera in ett besök på jobbet, hos Rudgårds eller hos Vidmans. Det ska bli innerligt skönt att bli av med alla kartonger, skräp, spån, grus och skit som kommer med renoveringen. Det har blivit relativt billigt hittills ialla fall. Vi håller oss inom ramarna för vår budget, då är det värt att låta det dra ut på tiden :D

Något som INTE blivit billigt är vår nya bil som vi införskaffat. Den 13 juli åkte vi till Fagersta och hämtade vår Saab 9-5 med schyssta fälgar och utmärkt med utrymme. Glädjen varade i ungefär 40 timmar för på tisdagsmorgonen hackade motorn så vi trodde att den skulle hoppa ur bilen. Resultatet blev 33 000 spänn och 34 (!) manstimmar på E.M.E. bilservice (som vi för övrigt INTE rekommenderar till någon som helst) innan vi kunde köra bilen igen. Det drog ut på tiden, ingen visste något och ingen visste varför. Till slut fick vi chocken utan att vid NÅGOT tillfälle fått en prisuppgift trots att vi bett om det. Nåväl, sparkontot är rensat men vi är glada ialla fall! Nu har billarmet börjat att strula men vi är glada ialla fall. Försöker vi kränga en svart 9-5 till dig så nappa inte. Då är vi antagligen desperata.

Vår härliga sommar har bestått av Danmarksresa, flera besök på Kolmården, Eskilstuna Zoo och shoppingcenter av olika slag. Vi lyckades pricka in vår resa tillsammans med Vidmänningarna precis över den vecka där solen sken. Vi hade mellan 25 och 30 grader hela veckan och sprang mellan solstolarna och poolen. Givetvis besökte vi Legoland också, det var verkligen en upplevelse. Markus har varit pappaledig och började arbeta 1 september igen. Han har nog redan tröttnat :D Det är verkligen en helt annan värld att vara hemma med sitt barn. Att få det fulla ansvaret i 24 timmar/dygn istället för de timmarna efter jobbet. Det blev verkligen de två och jag blev bortsorterad ganska snabbt. Fortfarande är det pappa som gäller när hon gör illa sig eller när man hämtar på dagis. Hon ser snabbt förbi mig och säger: "-Pappa?" "-Pappa är på jobbet men Milla är i bilen." svarar jag pedagogiskt :D Hon blir glad. "Bila" är bäst, även om hon ska banka lite på den stackars jycken ibland. Milla mår jättebra. Hon har börjat bli lite stursk ibland, trotsar och springer i förväg med teflonöron när man ropar. Vi har fått börja ha koppel på henne så ett nytt flexi har inhandlats. Jag är egentligen nöjd över utvecklingen trots att det är mer hårslit. Träningen får väl komma i andra hand, huvudsaken är att hon mår bra. "Bila", förresten. Jag vet inte varför hon säger "Bila". Hon kan säga M utan problem. Vi går hem från dagis. Hon vill inte åka vagn längre. Hennes små ben knatar på och hon skrattar när hon springer förbi Milla. Hemma tittar vi på Bamse eller Pingu. Bamse är bäst och medan hon tittar på Bamse kan jag laga mat eller pyssla med något annat. Det har plötsligt blivit lättare att göra saker utan att ha en onöjd bebis. Hon reder sig. Jag kan inreda mitt hus, mitt älskade hus. Det finns många gånger jag hatar riksväg 66 på väg hem från jobbet men på uppfarten till huset minns jag varför vi bor i Sura. Jag har ett HUS. Ett stort hus med många rum, skrymslen och det finns plats för allt. Jag kan lagra skit från vind till källare och vi behöver nog aldrig flytta pga platsbrist. Det är stora tjocka dörrar och udda handtag i alla rum men det skiter jag i. Det är coolt. Vi inreder Mandys rum för tillfället och hon har fått en ny säng. Hon sover fortfarande hos oss och det får hon göra tills hon själv inte vill längre. Jag sover bra, pappan sover bra och bebin sover bra. På tal om att sova; det ska göras nu.

Godnatt!